Gårdagens träning bestod av 15-20 minuter jogging. Förra veckan joggade jag 15 minuter och då hade jag en runda, men jag hann aldrig klart den på mina 15 minuter. Så igår tänkte jag att jag kör samma runda, eftersom att jag nu skulle jogga 15-20. Det tog 15,5 minuter.. Nåja, dags att hitta en ny runda alltså.

Idag begav jag mig ut och cyklade. Jag tog långa rundan, som jag brukar promenera, på strax över 10km.

Ser ut som att det kanske blir en liten roadtrip i början på juni, innan jag börjar arbeta. Hoppas det blir av, så himla kul!

Avslutade Del 2 med att berätta om att jag hamnade någon annanstans i Bonn än det från början var tänkt.
Lisa-Maria mötte upp mig på rätt ställe i Bonn och vi tog spårvagnen till hennes lägenhet. Hon bodde verkligen i en jättesöt lägenhet, I princip ett rum med kokskåp och badrum. Men det var hur smart inrett som helst och kändes mycket större än det var! Nåja, onsdagkväll pratade vi hur mycket som helst, det var ju trots allt över ett år sedan sist! Från början var det nog tänkt att vi skulle prata engelska, men vi båda insåg att det var lättast med tyska för oss båda. Hon är ju tysk :P

Torsdagen vaknade vi upp och funderade på vad vi skulle göra, det slutade med att vi strosade runt Bonn hela dagen. År jordgubbskaka på ett café och såg en massa fina byggnader. Bonn är verkligen vackert! Beställde pizza till middag och bestämde oss för att gå på bio, vi såg precis samma film som jag sett två dagar tidigare i Stuttgart, men det gjorde inget. För den är så himla bra! Ziemlich beste Freunde.

Fredag var det Köln som stod på schemat. Vi tog tåget dit, såg Kölner Dom och Hohenzollernbrücke, strosade runt i den gamla delen och åt glass till lunch. Åkte tillbaka till L-M i Bonn och hämtade våra färdigpackade väskor och tog tåget(en) till hennes föräldrar i Hilden. De bjöd på pizza och vi såg någon tysk gameshow/idol på TV. Efter de många tågresorna var vi båda lite trötta och en tidig morgon väntade oss så det blev en tidig kväll.

Min sista dag i Tyskland för denna gång, lördagen. Klev upp kring 7, fixade oss och åt frukost. Det var planerat en utflykt med hennes föräldrar. Vi satte oss i bilen och åkte i just över en timme. Anlände till en väldigt söt lite by, Monschau. Strosade runt, besökte ett Weihnachtshaus (Julhus) och kollade på julprylar, strosade runt lite mer, åt pannkakor med glass, grädde, chokladsås och florsocker. Väldigt sött! Besökte en loppis/marknad och begav oss sedan tillbaka till Hilden. Hann i princip bara komma dit innan vi åkte till tågstationen eftersom jag skulle vidare. Nästa destination, Nederländerna.

Beethovens födelsehus och statyn av honom i Bonn


Universitetet


Lisa-Maria :)


I Bonn


Kölner Dom


Hohenzollernbrücke, bron där par hänger hänglås som tecken på deras eviga kärlek


Detaljer på Kölner Dom


I Monschau, till höger; Das Weihnachtshaus

Igår blev det endast den schemalagda joggingrundan, dvs 1 mile (1,6km). Skyller på det dåliga vädret, fast sanningen är att jag inte orkade ta mig till gymmet och träna mer.

Idag däremot blev det en långpromenad, samma runda som i onsdags, dvs just över 10km.
Det bar emot att fara in till gymmet när det var så vackert väder ute, men nog bör nästan två timmars promenad vara ungefär lika bra som att gå på en crosstrainer i en timme. Jag vill gärna tro det!

Nu smärtar det under fötterna och jag funderar om jag ska på zumban ikväll eller inte.. jag får se.

Lördagen var jättebra!
Jag började med att göra några ärenden och sedan mötte jag upp Carro på stan för luch, vi hamnade på Mat & Prat. Det var verkligen jättetrevligt att ses igen, vi satt och pratade i nån timme innan vi strosade på stan lite snabbt och sedan skjutsade jag hem henne.

Åkte hem och firade min syster som fyllde år, vi åt grillat och fikade lite tårta.

På kvällen åkte jag till Ewe, som jag inte sett på hur länge som helst. Det var verkligen jättetrevligt det också! Vi berättade om våra resor, kollade på bilder, åt onyttigheter, såg film, pratade, skrattade osv. Så himla trevligt! :)

Kom hem strax före två och somnade så fort jag lagt mig.

Precis som vanligt har jag tränat idag.

Klev upp kring sju och åkte med pappa in till stan och tog mig till gymmet. Började med 15 minuter på crosstrainern, med. hastighet: 6,1, motstånd: 6. Sen tränade jag mina biceps med fria vikter, 4kg 3x15, sedan en magövning, 20kg 3x15 och avslutade det hela med att ro 500m.

Åkte hem åt två ägg och gav mig ut på dagens joggingrunda. Enligt schemat skulle jag jogga 15 minuter, jag hann nästan 2km. Känner mig faktiskt rätt nöjd över det!

Bilden är från innan joggingturen i söndags. Såg dock exakt likadan ut idag innan jag begav mig ut.

Jag vill bli hälsosam. Och mindre stor.

Igår kollade jag igenom en massa gamla bilder på min dator. Jag har alltid tyckt att jag varit stor. Och visst, det har jag. Större än de flesta andra. Men nu när jag kollar tillbaka inser jag att jag inte var så stor. Nu däremot.. jag kan inte förstå att jag låtit mig själv gå så långt.

Jag hittade en bild, tagen 2009-05-31 först kunde jag knappt tro att det faktiskt var jag. Eller ja, det lilla av mig man ser i alla fall.
För de flesta är det normalt att se nyckelbenen, för mig är det mitt nästa mål. Att kunna se mina nyckelben.

Att träna är inga problem, nu när jag har mitt joggingschema har jag planerad träning 6 dagar i veckan. Det jobbiga är att undvika onyttiga saker.

Målet är att kunna ta en liknande bild. Då vet jag att jag är på rätt väg.

Jag sov en stund innan middagen tidigare idag. Jag var nämligen helt slut efter denna helgs bravader.

Fredagen i sig var väl rätt lugn, klev upp kring sju och var på gymmet åtta. På kvällen blev det utgång på STUK och jag kom hem vid halv-kvart i fyra.

Lördag morgon fick jag inte sova ut, utan väckarn ringde kring 10 och 12 hämtade jag upp Oskar för att snabbt åka ner till Grundet för att hämta kartor. Sedan bar det av mot kronan för att hålla i årets ULUG (Utmanarlags utbildning) för alla utmanarscouter i distriktet. Det var sju som kom. Vi planerade inför en tävling till hösten och lärde känna varandra. Sedan tog ideerna slut och vi hade för mycket tid kvar. Då byggde vi en gunga, det gick sådär.
Åkte hem kring 6-tiden och somnade innan midnatt.

Imorse vaknade jag halv sju, en kvart innan väckarn skulle ringa. Begav mig ut på en joggingtur, åt frukost och duschade. Halv nio åkte jag mot kronan igen för att hjälpa till vid en tävling (SNoD=Scouternas Natt och Dag) under dagen. Jag satt på en station och väntade på alla de äldre scouterna, för att kunna ge dem deras frågor. Men jag hade rätt trevligt ändå, alla de andra som höll i stationen är de jag är ledare tillsammans med, för en grupp yngre scouter. Så bara känt folk.
Lyckades få lunch tillsammans med min grupp och sen var det prisutdelning och vi packade ihop allt och alla påsar jag rörde i gick sönder.


Thomas, Daniel och Oskar surrar fast gungan i träden. Tyvärr blundar alla på den enda bild jag har.


Sen gick den sönder

Klockan är 07.14 (nu 07.20) söndagmorgon. Jag har nyss kommit in från morgonens joggingrunda. Så hurtigt.

Jag har hittat ett 15 veckors joggingprogram som (förhoppningsvis) kommer resultera i att jag kommer kunna jogga 5km.

Eftersom denna vecka var den första var det inte så lång runda. Endast 1 mile (1,6km).

Ben Howard, som för tillfället är en av mina favoritartister, gör en cover på Call me maybe. Orginallåten är väl inte så bra, men detta.. Så himla bra!

Jag kan inte sluta tänka på onsdagen den 25 april.
Som jag skrev i detta inlägg innefattade denna dag ett sjukhusbesök och tågåkande.

Jag skulle vilja tacka de människor som faktiskt hjälpte mig denna dag. Jag vet att ingen av dem kommer att läsa detta, eller ens förstå. Men jag vill ändå skriva om det.

All personal på sjukhuset i Ludwigsburg var så himla hjälpsamma! Jag kom in där och visste inte vad jag skulle göra, jag blev omhändertagen av en sköterska och jag försökte förklara på tyska, det gick bara till en viss punkt. Hon ordnade så jag omedelbart fick träffa en läkare som kunde engelska. Senare undersöktes jag av en annan denna gång manlig sköterska/skötare. Han hade inte fått informationen om att jag inte är tysk. Jag förklarade på tyska att mina tyska inte är så bra och han bytte utan problem till att prata engelska med mig. Förklarade vad han gjorde och jag förklarade min nålfobi och han gjorde verkligen allt för att det skulle vara så bekvämt som möjligt.

När jag väntat på att få komma till röntgen i 30 minuter ringde han för att dubbelkolla så de inte glömt bort mig. Sedan kom de omgående. Röntgensköterskan var jättetrevlig och pratade med mig på tyska. Jag förstod vad hon sa och när jag svarade på tyska var nog då hon insåg att jag inte är tysk och började prata lite långsammare, för att underlätta för mig. Hon var jättetrevlig och förklarade vad de gjorde och att de inte hittade något.

När jag väl kommit ut från sjukhuset visste jag inte var busshållplatsen låg eftersom jag åkt taxi dit. Jag såg en kvinna längs gatan och frågade så trevligt som möjligt på tyska om hon visste var närmaste busshållplats låg. Hon visste att det skulle ligga en efter en gate en bit bort, men inte exakt var. Men erbjöd sig att följa med mig dit. Hon hörde att jag var utländsk och frågade varifrån. Jag svarade och vi pratade lite om vad jag gjorde i Tyskland. Det visade sig att hon var au-pair i England för 40 år sedan och att hon fortfarande har kontakt med hennes värdfamilj. När vi kommer fram till gatan ser jag hur bussen kommer och hon säger åt mig att springa, i alla hast tacker jag och hon önskar mig all lycka i framtiden. Jag börjar springa längs med gatan där bussen går. Den stannar åt mig, trots att det var långt kvar till närmaste hållplats. Alltså, bussen stannar mitt på gatan för att släppa på mig, så snällt!

När jag väl sitter på tåget mot Bonn senare samma dag säger de något i högtalarna, jag hinner inte uppfatta vad som sägs eftersom det endast var på tyska, en gång, snabbt och brusande. Lisa-Maria ringer mig och är orolig eftersom det står på skyltarna i Bonn att tåget inte ska stanna där. Vi har alltid pratat engelska med varandra, och så även just under detta samtal. Kvinnan bredvid mig frågar varifrån jag kommer och om jag ska till Bonn. Hon förklarar att det skett en olycka på centralstationen i Bonn och därför ska tåget stanna på en annan station i utkanten av Bonn. Jag skriver ett sms till Lisa-Maria och kvinnan hjälper mig stava rätt till stationens namn.

Alltså, jag är så tacksam över att jag mötte alla dessa människor denna dag. Alla hjälpte till på sitt sätt, och utan dem skulle dagen ha varit så mycket jobbigare och svårare.

Till dem vill jag bara säga ett stort Tack!

Söndagen den 22a april landade jag i Tyskland för denna gång.
Landade i Frankfurt och tog tåget till Stuttgart för att sedan ta pendeltåget till Ludwigsburg där mitt hotell låg.

Måndagen började lugnt, jag klev upp och fixade till mig, åt frukost i lugn och ro och gick till Müllers (en affär) för att ladda upp min tyska mobil. Ringde Dora det första jag gjorde och bestämde träff med henne. Eftersom det var ett tag kvar åkte jag till Stuttgart för att kolla runt lite, strosade i affärer i 1,5 timme innan jag åkte tillbaka till Ludwigsburg för att möte upp henne. Vi promenerade runt i slottsparken med tillhörande Märchengarten (Sagoträdgård), där det finns scener från olika sagor.
Efter någon timme mötte vi upp Kassandra när hon slutat jobba, vi åkte till Doras lägenhet i Zuffenhausen och hon bjöd på varma mackor och drinkar. På kvällen åkte vi tillbaka till Ludwigsburg och mötte upp Hanna på McCafé. Var tillbaka på hotellet vid halv tolv och lade mig direkt.

Tisdagen började spännande. Jag åkte till Marbach för att träffa Ani, hon kunde tyvärr inte lämna huset så jag var tvungen att åka till henne. Jag kom till stationen och insåg att det var 15 minuter till nästa buss. Det var ca 25 minuter att gå. Jag tog beslutet att vänta på bussen eftersom jag inte ville riskera att möta någon granne eller liknande. Familjen hade nämligen ingen aning att jag var i Tyskland. Bussen jag tog passerar min värdfamiljs hus och jag såg att en av bilarna var hemma, normalt sett är båda borta. Så jag blev lite orolig, att de kanske skulle råka se mig när jag gick från busshållplatsen till Ani, eftersom det trots allt är på samma gata. Jag klarade mig utan att bli sedd och hade 1,5 jättetrevlig timme hos Ani innan jag var tvungen att ta bussen tillbaka eftersom yngsta sonen i hennes familj skulle komma hem från skolan då.
Jag åkte direkt till Dora i Zuffenhausen där hon (och hennes pojkvän) bjöd på lunch. Det var riktigt trevligt, de båda är så himla trevliga! Vi mötte upp Kassandra vid tre och åkte till Stuttgarts Frühlingfest (vårfest), strosade runt, åkte pariserhjul och åt Gemknödel. På kvällen var Dora tvungen att åka hem och jag och Kassandra gick på bio, vi såg Ziemlich beste Freunde (Direktöversatt: Ganska bästa vänner) den engelska titeln är "The intouchables", en jättebra film och jag skrattade så himla mycket! Vi köpte varsinn 'liten' dricka, den var tydligen på 0,75 liter. Liten var det ja.. hmm.
Åkte därefter tillbaka till hotellet och fick jätteont i magen, tänkte att det kanske skulle blir bättre efter en natts sömn.

Vaknade på onsdagen med ännu värre magsmärtor än kvällen innan. Låg på sängen och grät av smärta, ringde mamma och hon sa att jag skulle ta mig till sjukhuset. Så jag lyckades slänga in allt i väskan och stänga den. Checkade ut och bad hotellet ringa taxi. Kom fram till akutmottagningen och gick in och såg vilsen ut. Mötte en snäll sköterska som hämtade en engelsktalande läkare, sedan hände det mycket. Blev undersökt, blodprov, ekg, temperatur, blodtryck osv. Fick vänta 30 min och sedan blev jag röntgad. Ytterligare någon timmes väntan, sedan gjordes ett ultraljud och fick veta att jag skulle få några mineraler och sedan skulle allt bli bra. Väntade en timme till, sedan fick jag påsen med mineraler och blev utsläppt från sjukhuset. När jag kom ut därifrån fick jag hjälp av en trevlig kvinna och tog mig till stationen i Stuttgart där jag fixade en ny tågbiljett till Bonn eftersom jag redan missat mitt förra tåg. Detta tåg leddes om och jag kunde inte kliva av på Bonn Hbf utan hamnade någonstans i utkanterna av Bonn, tack vara ytterligare en snäll kvinna kunde jag meddela Lisa-Maria var hon kunde möta upp mig.


Jag framför baksidan av slottet i Ludwigsburg


Jag njöt av värmen och de gröna gräsmattorna, våren helt enkelt!


I Märchengarten, ser ni vilken saga det föreställer?


Vi såg getter


Spelmaskiner, Kassandra och Dora


Pariserhjulet


Gemknödel, ångad deg med plommon i mitten. Det var inte gott.


Vi såg män klädda i Lederhosen som spelade tysk folkmusik. Han i mitten kom tydligen från samma ungerska stad som Dora och hade spelat på hennes föräldrars bröllop, världen är liten!